Thanksgiving

11 December

För 2 veckor sen så var det thanksgiving, vilket resulterade i att vi bara hade en 3 dagars vecka i skolan, jippie :D men som vår coach sa, ” wrestling don’t have breaks” så vi brottas varje dag förutom söndagar, även om det är lov. Jag pratade tidigare om min arm som är på bättringsvägen men jag känner fortfarande av den, speciellt efter matcher då folk hamrar på den hela tiden. Jag har också fått, vad jag tror, ett stort blåmärke som täcker större delen av min bröstkorg för den är väldigt öm hela tiden, tyvärr ser man ingenting så jag får ingen sympati från någon.

Den 28 November, en väldigt speciell dag för många här i Geneva, inte minst mig. Brottnings pre-view mot East lake north. Första matchen för säsongen, alla var super taggade, min första match någonsin, jag jättenervös. Jag har nog aldrig varit så nervös förut i hela mitt liv, för i allt annat som jag har gjort där jag har känt mig nervös har strukturen av mitt ansikte aldrig varit i fara, fören nu. Jag minns hur allting gick väldigt långsamt de sista 5 minuterna, jag försökte värma upp men hade stora problem att röra mig och jag ville inte lämna, min för stunden bästa vän, papperskorgen ur sikte. Så var det dags, jag står där i min röda spandex dräkt, den sitter snor tajt över mina ben, och jag är rätt säker på att alla kunde se det mesta som fanns under den också. Men jag hade värre saker att oroa mig för, en 165 pound, finnig illaluktande varelse i en urfjantig svart spandex dräkt, precis som jag alltså, fan där rök min självkänsla också. Vi skakar hand och allt blir suddigt, snurrig det känns som om jag står i mitten av en ö ute på ett hav helt ensam – domarens visselpipa fick mig att börja röra på mig, men i huvudet var jag fortfarande ensam på min ö, 1 minut och 30 senare var det över. Vad…”you pinned the guy!!” hände… ”You won!” jag? Helt otrolig jag vann min första brottningsmatch! Jag var så glad! Jag gick på moln hela dagen, kände oövervinnlig, jag var Rocky, jag var Rambo, jag var alla Sylvester Stallone karaktärer som finns.

Sen dess har jag brottas ytterligare 7 gånger, jag har förlorat i första ronden 4 av dem, gått alla 3 perioder 2 gånger och vunnit 0. En liten verklighets kontroll. Som de säger här, ”I’ve got my shit rocked, my sallad tossed and been raped” Det är inte lätt att vara mig just nu. Jag har aldrig varit i sådan konstant smärta som jag har varit sen jag bärjade brottningen. Först har vi 2,5 timmes träning varje dag, vilket i sig tar död på vem som helst. Sen går hela träningen ut på att sätta motståndaren i sådana obehagliga positioner att han ger upp, detta görs genom att ligga på honom, dra i hans armar och ben, klämma hans huvud, trycka hans huvud i mattan, armlås, benlås. Helt enkelt slita, dra och trycka på allt man kommer åt. Och självklart måste vi träna på detta, så halva träningen ligger man på rygg och vrider sig i smärta, och andra halvan ligger man på någon och för honom att vrida sig. Ganska logiskt, men vad man inte får veta innan man börjar är att det gör minst lika ont att göra allt detta som det gör att bli utsätt för det, vilket betyder att våra träningar är 2,5 timme utan smärta. Sen har vi matcherna, äntligen trodde jag, tre 2 minuters ronder, enkelt. En badminton match kan ju ta hur lång tid som helst men inte här, hehe lycka. Fel fel fel. De som tror att man är trött efter en 3-set match i badminton har fel, det är inte trötthet, flås kanske men inte trötthet. Efter den första perioden i en match har du blodsmak i munnen, lungor som är på väg upp genom halsen, ditt ansikte bultar antingen från att ha varit pressat mot mattan eller motståndarens händer, hela din kropp har mjölksyra, du kan känna varenda muskel i hela kroppen, även de som du inte visste fanns. Efter andra perioden överväger du seriöst att ge upp bara för att få vila, benen skakar så våldsamt att det är svårt att så och andningen är det inte frågan om, här äts det luft. Om ni har sett en riktigt trött människa någon gång så förstår ni nog vad jag menar, de använder hela kroppen för att andas och det ser ut som om de försöker äta luften. Efter tredje perioden har du inte längre någon vilja att leva, oftast blöder du någonstans, större delen av din kropp har slutat fungera som den ska och du går som om du vore helt plakat mot närmaste stol och ber genast om en eller flera is påsar att försöka lindra smärtan med. Så var det i alla fall för mig.

Sen måste ni komma ihåg att allt detta sker medan de flesta försöker gå ned i vikt, vilket betyder att vi äter och dricker väldigt lite eller inte alls. Det gör att smärtan gör så mycket ondare, både fysiskt och psykiskt. Folk får flippar, slänger stolar och gråter efter förluster. Vi hade en kille som fick en panik attack under träningen igår, han kollapsade och började skaka okontrollerat. Så det är inte en lättsam sport det här, det är sant vad de säger; ”Wrestling does not only build character, it eliminates the weak”

Jag har själv känt av det, inget så allvarligt som panik attacker men jag känner mig svag, jag somnar direkt efter skolan och sover dåligt, oroligt och är väldigt lätt stött. Som mamma kanske minns har jag visat det förut i diverse skolprojekt genom åren men det var ett tag sen nu. Jag har beslutat mig för att sluta med min morgon träning i hopp om att få mer energi och koncentrera mig mer på brottningen.

När ni läser detta tänker ni säker, ”vad håller han på med? Varför fortsätter han med den där sporten om allt är så förskräckligt?” jag tänker det själv varje dag. Men även om det verkar konstigt är det hela väldigt kul och lärorikt, förhoppningsvis klarar jag mig igenom hela säsongen och kommer ut som en lite starkare person, fysiskt och psykiskt.

Nu i helgen ska jag brottas igen, det kommer helt klart att vara de värsta matcherna i mitt liv. Jag har tidigare brottats i 152 pounds klassen, i B-laget och har förlorat så gott som alla matcher. I helgen ska jag brottas i 160 pounds klassen med A-laget, det betyder att jag ska brottas ytterligare 8 pounds av muskler, mot personer som brottats i flera år och säkert kan döda mig på många olika sätt. Mitt personliga mål för helgen är att klara mig igenom första perioden minst 1 gång, vi får se hur det går :P

Då jag känner mig väldigt vis idag så tänkte jag avsluta med ett par visdomsord som ska få er att stanna upp i er vardag, tänka på era liv och utvecklas till en bättre person. Eller få er att ladda hagelbössan och ta nästa flyg till Ohio för att befria världen från ytterligare en idiot med en blogg.

”Everyone comes to the point where he stands at a crossroad, one road easy and one hard. Neither one is right or wrong, just different. The choices we make at these crossroads determine what kind of person we are and will become. If you do it the hard way it might not be easy or fun all the time but what you gain from it is well worth the sacrifice. That is how you grow as a person. If you chose to do only what is easy you will, one day, find that wherever you turn there is nothing but the backs of the people you knew, as they succeed you in life. You can not consistently perform in a manner that is inconsistent with the way you want to live and be seen.”