Spirit Week med Dorothy

12 oktober 2008

Så, det var ett tag sen jag bloggade… och nu så lägger jag upp två inlägg på samma dag, varför? För jag var duktig nog att skriva ett inlägg den 4de oktober men jag var också dum nog att inte lägga upp det. Så därför blir det två inlägg på en gång.

Den senaste veckan har varit en så kallad ”spirit week” i skolan, vilket betyder att alla dagarna har ett tema och att man ska klä ut sig efter dagens tema. Det var faktiskt väldigt kul att se alla klä ut sig till massa dumheter, bland annat mig själv. Jag slog på stort i torsdags då det var ”karaktärsdagen” då vi skulle klä ut oss till en karaktär från en barnbok. Självklart ville jag vara värst och med min totala avsaknad av smak och homofobi klädde jag glatt ut mig till Dorothy från ”the wizard of Oz”. Jag hade på mig en blå rutig klänning som slutade halvägs upp på låren, en röd peruk och låtsas bröst. Det kom helt klart som en chock för de andra eleverna och fler än många stannade och bara stirrade, Who is that…omg it’s a dude!! Jag fick kämpa för att inte skratta högt. Efter att folk vant sig vid mitt utseende vågade sig många fram för att ta bilder, jag tog säkert över 50 bilder med olika personer den dagen, hihi. Jag kom också 3a i ”best dressed” tävlingen så det var värtJ

Jag har också, för första gången, träffat en person som var tok hög på gräs. Han gick runt i sitt hus och damsög mitt i natten och det hela slutade med att han damsög sin egen tunga, jag skrattade tills jag grät. På tal om att gråta, jag ville nästan gråta då jag och två killar från laget, på väg till träningen, körde i 70mph och hoppade en fet kulle. Om ni har sett ”dukes of hazard” så vet ni vad som gäller. Vi var säkert 2-3 meter upp i luften och flög typ 10 meter! Det var sjukligt roligt! Det var en sådan braklandning att när jag gick ut ur bilen hade jag kört foten rakt igenom en läst burk och den satt kvar på skon, haha jag har nog aldrig skrikigt och skrattat så mycket förut.

Jag har börjat se att en del saker som jag tycker är helt galna är helt normala här, tex att röka maya. Här är det vanligare att folk gör det än att dricka, de gör det efter varje match och en del till och med innan skolan. Det är alltid lika kul att se någon gå stenad genom korridorerna, de verkar som om allt de ser är det bästa i världen, en papperslapp på golvet kan fascinera dem utan ände.

En annan sak jag har märk är att folk ofta frågar mig om jag har allt som de har här i Sverige, bilar, mobiler, tv, allt möjligt. Jag svarar att vi har mer eller mindre allt som de har medan jag gnisslar tänder av irritation. vad tror de egentligen, att vi rider på isbjörnar och bor i lerhus? Aaah!! Jag vill bara slå dem. En del ger inte upp heller, de verkar ha ett behov utav att ta reda på vad vi inte har, så de frågar tusen olika saker och till slut så kommer de på något vi inte har. Då gör alla samma sak, de tittar på mig som om jag vore någon slags utomjording, gapar dumt och sätter antingen händerna för munnen eller halv skriker ”oh my god”. Jag sitter bara och tittar på dem, vad trodde de att jag skulle svara? De frågade ju efter saker som vi inte har, varför är de så otrolig förvånade, det var ju onekligen vad de ville höra. Helt otrolig.

Andra som pratar med mig, pratar faktiskt med mig istället för att ställa frågor som ” har ni tuggummi i Sverige?” eller ” har ni folk som bor i skogen och äter människor i Sverige?” (jag skojjar inte, folk har frågat mig det). De tittar oftast på mig som om jag vore något ovanligt slags djur som fascinerar dem otroligt, som om de inte riktigt tror att jag är verklig men de vågar inte ta reda på om det är så. Istället fortsätter de prata med mig, repeterar sig gärna ett par gånger, medan de tittar på folk och sen på mig för att se om andra också kan se mig och att jag inte är en inbillning.

På grund av att det är en så pass liten stad och skola har jag blivit en slags mini-kändis här och nästan alla vet vem jag är. Det är många som hälsar på mig som jag inte ens känner, en hel del människor går rakt upp och pratar med mig. Jag börjar förstå varför kändisar blir tokiga och flippar ut på fotografer och fans. Det är en ganska underlig känsla men samtidigt ganska kul och jag funderar på hur jag bäst kan utnyttja min situation. Förhoppningsvis kan jag hålla kvar båda fötterna på marken och inte tro att jag faktiskt är känd för det skulle göra så ont att ramla ned igen när jag kommer hem till Sverige och vara en i mängden igen.

På tal om när jag kommer hem, mamma, jag ska festa i en hel vecka när jag kommer hem igen. Bästa med det är att jag är 18 så det kommer till och med att vara lagligt! WHohooo!! Hahaha!