4 oktober 2008

Så, det var ett tag sen jag bloggade… och nu så lägger jag upp två inlägg på samma dag, varför? För jag var duktig nog att skriva ett inlägg den 21 september men jag var också dum nog att inte lägga upp det. Så därför blir det två inlägg på en gång.

Så vad har hänt här de senaste veckorna? Jag har blivit sjuk, wohoo, det började med en förkylning, övergick till vad vi misstänker är en bihåleinflammation och jag tror jag har fått en öron inflammation också. Så jag har nästan ingen hörsel på mitt högra över och nedsatt på vänster, vilket är kul! Så jag försöker gissa vad folk säger men oftast så ler jag bara och instämmer, vilket får mig att framstå som lätt efterbliven.

Men förutom det så är det bara bra. Jag har spelat i de två senaste matcherna och gjort så utan större framgång men med alla lemmar hela så jag är ganska nöjd ändå. Jag tror jag börjar se effekten av det dagliga besöket på skolans gym för det gör inte längre ont när jag tacklas och jag står upp fler gånger än vad jag ramlar (iaf i senaste matchen). Tyvärr kan detta också bero på att jag var delvis medvetslös på grund av min sjukdom och hade svårt att uppfatta det mesta som hände.

Andra roliga saker som har hänt är att jag har köpt en mobil telefon och en kontakt adapter som gör att jag kan använda min externa hårddisk. Jag har också blivit nominerad till homecoming king, vilket är motsvarande ”prom king”, och vi har tagit massor med bilder för tidningar och sånt. Så om ca 1 veckav är det en ny omröstning om vem utav de 8 nominerade som ska bli kung, denna kommer då att få bära en krona på homecoming dansen som är om 2 veckor.

Jag har just nu insett hur långt borta mitt liv i Sverige känns och om jag inte hör av mig till alla som jag borde så beror det helt enkelt på att jag inte tänker på det. Det händer så mycket nya saker här hela tiden att min hjärna går i 180 km/h hela dagarna och att då stanna och komma ihåg att hålla kontakt med folk där hemma är svårare än vad man kan tro. Så till alla som anser att jag är en känslokall sate som inte hör av mig, how did you know?!, till er andra ber jag er att fortsätta vara naivt blåögda ett tag till ;) Nej men seriöst, det känns så abstrakt att behöva förklara vad jag gör i min vardag, om ni inte tror mig kan ni ju försöka. När folk ber mig berätta om hur det är här borta känner jag mig som jag gjorde på redovisningarna i 6an när man läste direkt från sitt papper med helt värdelös fakta som man var övertygad att ingen bryr sig om. Jag rabblar, enligt mig, meningslösa saker till personen i fråga verkar nöjd^^ Så nästa gång ni vill veta något om livet här borta får ni ställa lite mer specifika frågor, inte bara ”hur är America?” Tack. J