Så det har varit ett tag sen jag har bloggat, det är så otroligt tidskrävande och jag har helt enkelt inte velat göra det...lite lat men så får det va. Nu är det bara 2 månader kvar drygt, kommer ta en buss här ifrån den 29de Juni och sen så lär det ju ta 35 timmar att komma hem därifrån. Tror att vi har en till AFS grupp träff innan vi får åka hem, jippie!
Allt flyter på som vanligt här, friidrotts säsongen har börjat nu och jag är Geneva's 3de bästa 1600 meters löpare, se på fan, så det kan gå :) Jag springer också 800 meter men det är allt för jobbigt för mig så jag är inge bra på det. Träningen är väldigt mycket lättare nu än va det var med brottningen, min mage har helt klart drabbats hårdast av det. Ska jobba hårt på att fila bort det tills att jag kommer hem men vi får se hur det går, har inte alls gått bra nu under påsken med allt godis som har ätits, inte alls bra. Aja nu är påsk lovet slut så jag får ta tag i det när jag kommer tillbaka till skolan, förhoppningsvis kommer allt godis som jag har sammlat mpå mig räcka hela vägen tills att jag åker hem.
Förutom att jag har blivit tjock så mår jag bara bra, skakade nyligen av mig en förkylning med hjälp av Nyquil, en underbar medicin som botar mer eller mindre alla symptom. Det resulterar dock i att man somnar och sover väldigt, väldigt länge. typ 15 timmar. Jag tror det är vädret här som får mig att bli å förkyld, det växlar mellan 20 grader och sol till minus 10 och snö så det är klurigt.
Skolan är mer eller mindre klar, typ 30 dagar kvar, det som kvarstår är Prom den första maj och sen avslutningen, så det är trevligt. Jag har lyckats få tag i en prom dejt, fråga mig inte hur det måste vara en medfödd gåva jag har. Jag säger så inte för att verka tuff, även om jag är otroligt tuff och (attraktiv) andra coola grejer, utan för att min "bjuda-ut-flicka-på-date-förmåga" går att jämföras med en 3årings utan större svårigheter. så...>nervös fot-fummel< Kanon!
Jag har fortfarande inte skaffat någon tatuering, vilket är synd, men nu när jag är fet så känns det hela så mycket mindre attraktivt. Jag hade inte planerat att bli fet så snabbt igen, finns ju få saker som är så läckert som en fet man med en tatuering som han envisas med att visa, trotts att den är gömd bakom dalar och berg av fett. >Sarkasm!! WOHOO!< ( inte att jag är fet utan att det är attraktivt, det är alltså inte attraktivt, NEJ! NEIN! NO! attratktivus Nottu! (det sista var latin för er som inte visst det)) (YEY Dubbel parentes!)
Okej lite mycket parenteser där, ber om ursäkt för det, jag blev lite uppspelt...men det är ju inte så att folk läser det här ändå så...SNOPP! >FNiSS<
Hur som helst, förslag på tatts är välkomna, nu ska jag gå och göra något annat som troligen är helt meningslöst och kan vara farligt för mig och mänskligheten, såå...Hej Svejs!
måndag 13 april 2009
måndag 16 februari 2009
Tatuering
hejsan, som ni kanske redan vet så har jag funderat väldans på att skaffa en tatuering men jag har problem att komma på vad jag vill ha. Så om ni har några idéer eller förslag så tveka inte att tala om de för mig.
Hojs
Hojs
fredag 30 januari 2009
NEC Champions
30 januari
Hej hallå igen, 30de januari…4 dagar tills min födelsedag, 4 dagar tills jag är 18 år gammal, tills jag är myndig. En halv skrämmande tanke om man tittar tillbaka och ser alla idiotiska saker jag har gjort och antagligen kommer fortsätta göra. Jaja, inte mycket man kan göra åt saken, är väl bara att ta det som det kommer och se till att vara snabbare än den långsammaste personen på plats så ska det nog gå bra, haha.
Vi har börjat en ny termin i skolan nu, vilket egentligen inte gjorde så mycket skillnad för mig. Jag avslutade min matlagningsklass och slapp därmed världens mest irriterande lärare bara för att byta ut den mot en klass om hälsa med en mycket pedant och temperamentsfull lärare, vilket inte alls är en bra kombination. Han tror också att han är mer utav en vän än en lärare, vilket han är ibland, och att han inte vill göra det här till en jobbig klass och därmed undvika läxor. Men han har en ruggigt dålig vana av att ändra sig ett par gånger i veckan och han lägger ständig till regler och saker och gör en väldig stor röra av allt vilket är väldigt förvirrande för alla utom honom eftersom han alltid kan ändra sig så att han aldrig har fel. Han har snabbt dalat från en av mina favorit lärare till en av de värsta. Han är en trevlig person men han, enlig mig, för ung för att vara lärare. Han försöker vara både rolig vän och respekterad lärare vilket inte fungerar så han får ständiga utbrott då folk inte gör som han vill, vilket irriterar mig mer och mer. Vid dessa utbrott så säger han ständigt att han försöker vara av schysst lärare, lyssna på vad vi vill och en massa saker som for honom att låta som världens bästa lärare. Men han är precis som en regering, han gör inte vad han lovar och när han gör något är det inte tillräckligt och det slutar oftast med att allt blir sämre än vad det var innan. Han måste prioritera sin roll som lärare och sen vara rolig när han har det under kontroll kan han släppa lite på sin position, nu är blir det bara en major pain in the ass för alla inblandade. Oj, visste inte själv att jag hade så många åsikter om honom, ber om ursäkt för det lilla utbrottet.
Förra veckan var jag på det sista obligatoriska mötet med AFS, tror jag, och det var som väntat slöseri med tid. Jag kom dit vid 8 på morgonen, somnade på en soffa, vaknade då de visade oss vart vi skulle sova och jag somnade i min säng igen. Sen kom de och väckte mig?! Igen för att äta frukost, baah, efter det somnade jag igen i soffan. Vid 11 väckte de mig igen, den här gången var det för att vi skulle ha gruppsamtal, fet chans. Jag satt och underhöll mig med de mest primitiva lekarna du kan tänka dig, fia med knuff med 4 mynt, stirra snett upp till vänster om den som pratade med en äcklad min och min favorit, ligga på rygg i en våningssäng och gå med fötterna i taket och låtsas som om jag var spindelmannen. Hysteriskt kul.
Det tyckte tyvärr inte ledarna så de försökte alltid sätta dit mig, ni vet hur lärare är, när de ser att en elev inte lyssnar ställer de alltid kugg frågor som eleven inte ska kunna svaret på och så blir denna generad och allt är frid och fröjd. Ofta att jag tolererar sån skit. Så när de gav mig deras lömskt kluriga frågor så svarade jag artigt på frågan och ställde en fråga tillbaka som de oftast inte kunde svara på, vilket slutade med att jag vann den här smått underhållande maktleken och kunde återgå till att leka spindelmannen.
Efter många, många timmar av gruppsamtal var det middag och tid för individuella samtal. Där fick jag mig ett par smällar på fingrarna för att jag inte har varit på något av de, frivilliga, AFS mötena och blev till och med kallad en dålig AFSare, där ser man. Jag trodde att jag, med ett termins betyg som är bättre än de flestas i Geneva och garanterat högts inom AFS, ett stort engagemang i skol sporter och nästan uteslutande bra omdöme, borde klassificeras som en medelmåttig AFSare åtminstone. Så tokigt det kan bli. När jag ändå är på ämnet, om du, mamma, får en rapport från AFS som säger att jag har det dåligt eller sämre hos familjen Crafts så kan du skita fullständig i det, för det är inte sant. Vi har våra misstankar på att det är något personligt mellan min kontaktperson och Tammy som är bakom denna rapport. De hade ett litet bråk som slutade med att hon slutade som min kontaktperson och jag håller på att få en ny, hehe.
Resten av den mötet gick mer eller mindre friktionsfritt men jag tror att jag har utmärkt mig själv som en svårhanterlig rebell, det var i alla fall det intrycket jag fick av ledarna. Vilket inte gör mig något eftersom jag är uppfostrad av min mor som är lika smidig som en 8-armad King Kong i New York och har gjort mig väldigt bekväm i oförutsägbara situationer, förhoppningsvis håller hon med mig, annars kan hon ju inte göra mycket eftersom jag är 18 år snart!!!!!!!!! WAAM WAM WAOM! Jag bara skojjade, mamma fin, jag månadspeng
Vi hade match mot Edgewood i torsdags, en match som skulle avgöra vem som vad NEC-titeln för sista året (NEC är vår serie) innan den lades ned. Det skulle betyda mycket för oss, speciellt seniorerna och coacherna om vi vann titeln, så det var en viktig match för oss. Så när jag kliver ut på mattan i min tajta, röda, spandex dräkt har jag allas ögon på mig, jag hade känt mig spyfärdig sen lunch och det blev inte bättre utav det här heller. Adrenalinet slog igång, jag hörde inget förutom mig egen andning, jag tittar på min motståndare, ser domaren i ögonvrån, hans mun rör sig men jag hör inget, han sätter visselpipan till munnen och helt plötsligt slits jag tillbaka till verkligheten, matchen är igång. Efter ett par smällar i pannan försvinner hörseln igen, all min koncentration är riktad mot min motståndare, vi cirkulerar varandra, känner av situationen, han håller ett ständigt avstånd från mig, är han rädd? Jag beslutade mig för att testa, attack, han backar. Med förnyad optimism fortsätter jag pressa, jag skjuter, duckar och efter första perioden hade jag, på något sätt lyckats ta ledningen. Andra perioden, jag gör min första lyckade fireman i en verkligmatch och jag följer upp med att sätta honom i en cradle, 5 poäng till mig. Vi kämpar, svettas, flåsar, han mer än jag. Jag kände helt plötsligt en sorts tacksamhet till coach Fritz, som låter oss springa med sandsäckar i evigheter på träningarna, jag var i mycket bättre from en den här killen. Från ett tredje persons perspektiv ser jag mig själv glida av honom till sidan, säkra min halvnelson, den är djup och den kommer göra ont, och sänka min axel i hans sida och trampa till dess att han ligger på rygg och domarens pipa tjuter och han ropar ”FALL!!”. Jag vann, på hemma plan, med drygt 100 personer i publiken, jag vann.
Efter matchen och alla gratulationer går jag in i omklädningsrummet och spyr i en papperskorg i 15 min, skulle inte ha ätit när jag redan mådde illa innan matchen.
Jag spenderade fredagen i min säng, hostandes, halvt febrig och med en otrolig nackspärr. Detta behandlade jag på bästa sätt, 7 avsnitt av Dexter, 2 bagels, clementiner och gröt, mums
Det var väll det som har hänt de senaste två veckorna, mer eller mindre.
30 januari
Hej hallå igen, 30de januari…4 dagar tills min födelsedag, 4 dagar tills jag är 18 år gammal, tills jag är myndig. En halv skrämmande tanke om man tittar tillbaka och ser alla idiotiska saker jag har gjort och antagligen kommer fortsätta göra. Jaja, inte mycket man kan göra åt saken, är väl bara att ta det som det kommer och se till att vara snabbare än den långsammaste personen på plats så ska det nog gå bra, haha.
Vi har börjat en ny termin i skolan nu, vilket egentligen inte gjorde så mycket skillnad för mig. Jag avslutade min matlagningsklass och slapp därmed världens mest irriterande lärare bara för att byta ut den mot en klass om hälsa med en mycket pedant och temperamentsfull lärare, vilket inte alls är en bra kombination. Han tror också att han är mer utav en vän än en lärare, vilket han är ibland, och att han inte vill göra det här till en jobbig klass och därmed undvika läxor. Men han har en ruggigt dålig vana av att ändra sig ett par gånger i veckan och han lägger ständig till regler och saker och gör en väldig stor röra av allt vilket är väldigt förvirrande för alla utom honom eftersom han alltid kan ändra sig så att han aldrig har fel. Han har snabbt dalat från en av mina favorit lärare till en av de värsta. Han är en trevlig person men han, enlig mig, för ung för att vara lärare. Han försöker vara både rolig vän och respekterad lärare vilket inte fungerar så han får ständiga utbrott då folk inte gör som han vill, vilket irriterar mig mer och mer. Vid dessa utbrott så säger han ständigt att han försöker vara av schysst lärare, lyssna på vad vi vill och en massa saker som for honom att låta som världens bästa lärare. Men han är precis som en regering, han gör inte vad han lovar och när han gör något är det inte tillräckligt och det slutar oftast med att allt blir sämre än vad det var innan. Han måste prioritera sin roll som lärare och sen vara rolig när han har det under kontroll kan han släppa lite på sin position, nu är blir det bara en major pain in the ass för alla inblandade. Oj, visste inte själv att jag hade så många åsikter om honom, ber om ursäkt för det lilla utbrottet.
Förra veckan var jag på det sista obligatoriska mötet med AFS, tror jag, och det var som väntat slöseri med tid. Jag kom dit vid 8 på morgonen, somnade på en soffa, vaknade då de visade oss vart vi skulle sova och jag somnade i min säng igen. Sen kom de och väckte mig?! Igen för att äta frukost, baah, efter det somnade jag igen i soffan. Vid 11 väckte de mig igen, den här gången var det för att vi skulle ha gruppsamtal, fet chans. Jag satt och underhöll mig med de mest primitiva lekarna du kan tänka dig, fia med knuff med 4 mynt, stirra snett upp till vänster om den som pratade med en äcklad min och min favorit, ligga på rygg i en våningssäng och gå med fötterna i taket och låtsas som om jag var spindelmannen. Hysteriskt kul.
Det tyckte tyvärr inte ledarna så de försökte alltid sätta dit mig, ni vet hur lärare är, när de ser att en elev inte lyssnar ställer de alltid kugg frågor som eleven inte ska kunna svaret på och så blir denna generad och allt är frid och fröjd. Ofta att jag tolererar sån skit. Så när de gav mig deras lömskt kluriga frågor så svarade jag artigt på frågan och ställde en fråga tillbaka som de oftast inte kunde svara på, vilket slutade med att jag vann den här smått underhållande maktleken och kunde återgå till att leka spindelmannen.
Efter många, många timmar av gruppsamtal var det middag och tid för individuella samtal. Där fick jag mig ett par smällar på fingrarna för att jag inte har varit på något av de, frivilliga, AFS mötena och blev till och med kallad en dålig AFSare, där ser man. Jag trodde att jag, med ett termins betyg som är bättre än de flestas i Geneva och garanterat högts inom AFS, ett stort engagemang i skol sporter och nästan uteslutande bra omdöme, borde klassificeras som en medelmåttig AFSare åtminstone. Så tokigt det kan bli. När jag ändå är på ämnet, om du, mamma, får en rapport från AFS som säger att jag har det dåligt eller sämre hos familjen Crafts så kan du skita fullständig i det, för det är inte sant. Vi har våra misstankar på att det är något personligt mellan min kontaktperson och Tammy som är bakom denna rapport. De hade ett litet bråk som slutade med att hon slutade som min kontaktperson och jag håller på att få en ny, hehe.
Resten av den mötet gick mer eller mindre friktionsfritt men jag tror att jag har utmärkt mig själv som en svårhanterlig rebell, det var i alla fall det intrycket jag fick av ledarna. Vilket inte gör mig något eftersom jag är uppfostrad av min mor som är lika smidig som en 8-armad King Kong i New York och har gjort mig väldigt bekväm i oförutsägbara situationer, förhoppningsvis håller hon med mig, annars kan hon ju inte göra mycket eftersom jag är 18 år snart!!!!!!!!! WAAM WAM WAOM! Jag bara skojjade, mamma fin, jag månadspeng
Vi hade match mot Edgewood i torsdags, en match som skulle avgöra vem som vad NEC-titeln för sista året (NEC är vår serie) innan den lades ned. Det skulle betyda mycket för oss, speciellt seniorerna och coacherna om vi vann titeln, så det var en viktig match för oss. Så när jag kliver ut på mattan i min tajta, röda, spandex dräkt har jag allas ögon på mig, jag hade känt mig spyfärdig sen lunch och det blev inte bättre utav det här heller. Adrenalinet slog igång, jag hörde inget förutom mig egen andning, jag tittar på min motståndare, ser domaren i ögonvrån, hans mun rör sig men jag hör inget, han sätter visselpipan till munnen och helt plötsligt slits jag tillbaka till verkligheten, matchen är igång. Efter ett par smällar i pannan försvinner hörseln igen, all min koncentration är riktad mot min motståndare, vi cirkulerar varandra, känner av situationen, han håller ett ständigt avstånd från mig, är han rädd? Jag beslutade mig för att testa, attack, han backar. Med förnyad optimism fortsätter jag pressa, jag skjuter, duckar och efter första perioden hade jag, på något sätt lyckats ta ledningen. Andra perioden, jag gör min första lyckade fireman i en verkligmatch och jag följer upp med att sätta honom i en cradle, 5 poäng till mig. Vi kämpar, svettas, flåsar, han mer än jag. Jag kände helt plötsligt en sorts tacksamhet till coach Fritz, som låter oss springa med sandsäckar i evigheter på träningarna, jag var i mycket bättre from en den här killen. Från ett tredje persons perspektiv ser jag mig själv glida av honom till sidan, säkra min halvnelson, den är djup och den kommer göra ont, och sänka min axel i hans sida och trampa till dess att han ligger på rygg och domarens pipa tjuter och han ropar ”FALL!!”. Jag vann, på hemma plan, med drygt 100 personer i publiken, jag vann.
Efter matchen och alla gratulationer går jag in i omklädningsrummet och spyr i en papperskorg i 15 min, skulle inte ha ätit när jag redan mådde illa innan matchen.
Jag spenderade fredagen i min säng, hostandes, halvt febrig och med en otrolig nackspärr. Detta behandlade jag på bästa sätt, 7 avsnitt av Dexter, 2 bagels, clementiner och gröt, mums
Det var väll det som har hänt de senaste två veckorna, mer eller mindre. Vi vann förövrigt matchen och där med serien, det vad en tuff match dock, så vi var tvingade att brottas hårt för att vinna.
Tills nästa gång
// Joacim ”The Swede”
Tills nästa gång
// Joacim ”The Swede”
Hej hallå igen, 30de januari…4 dagar tills min födelsedag, 4 dagar tills jag är 18 år gammal, tills jag är myndig. En halv skrämmande tanke om man tittar tillbaka och ser alla idiotiska saker jag har gjort och antagligen kommer fortsätta göra. Jaja, inte mycket man kan göra åt saken, är väl bara att ta det som det kommer och se till att vara snabbare än den långsammaste personen på plats så ska det nog gå bra, haha.
Vi har börjat en ny termin i skolan nu, vilket egentligen inte gjorde så mycket skillnad för mig. Jag avslutade min matlagningsklass och slapp därmed världens mest irriterande lärare bara för att byta ut den mot en klass om hälsa med en mycket pedant och temperamentsfull lärare, vilket inte alls är en bra kombination. Han tror också att han är mer utav en vän än en lärare, vilket han är ibland, och att han inte vill göra det här till en jobbig klass och därmed undvika läxor. Men han har en ruggigt dålig vana av att ändra sig ett par gånger i veckan och han lägger ständig till regler och saker och gör en väldig stor röra av allt vilket är väldigt förvirrande för alla utom honom eftersom han alltid kan ändra sig så att han aldrig har fel. Han har snabbt dalat från en av mina favorit lärare till en av de värsta. Han är en trevlig person men han, enlig mig, för ung för att vara lärare. Han försöker vara både rolig vän och respekterad lärare vilket inte fungerar så han får ständiga utbrott då folk inte gör som han vill, vilket irriterar mig mer och mer. Vid dessa utbrott så säger han ständigt att han försöker vara av schysst lärare, lyssna på vad vi vill och en massa saker som for honom att låta som världens bästa lärare. Men han är precis som en regering, han gör inte vad han lovar och när han gör något är det inte tillräckligt och det slutar oftast med att allt blir sämre än vad det var innan. Han måste prioritera sin roll som lärare och sen vara rolig när han har det under kontroll kan han släppa lite på sin position, nu är blir det bara en major pain in the ass för alla inblandade. Oj, visste inte själv att jag hade så många åsikter om honom, ber om ursäkt för det lilla utbrottet.
Förra veckan var jag på det sista obligatoriska mötet med AFS, tror jag, och det var som väntat slöseri med tid. Jag kom dit vid 8 på morgonen, somnade på en soffa, vaknade då de visade oss vart vi skulle sova och jag somnade i min säng igen. Sen kom de och väckte mig?! Igen för att äta frukost, baah, efter det somnade jag igen i soffan. Vid 11 väckte de mig igen, den här gången var det för att vi skulle ha gruppsamtal, fet chans. Jag satt och underhöll mig med de mest primitiva lekarna du kan tänka dig, fia med knuff med 4 mynt, stirra snett upp till vänster om den som pratade med en äcklad min och min favorit, ligga på rygg i en våningssäng och gå med fötterna i taket och låtsas som om jag var spindelmannen. Hysteriskt kul.
Det tyckte tyvärr inte ledarna så de försökte alltid sätta dit mig, ni vet hur lärare är, när de ser att en elev inte lyssnar ställer de alltid kugg frågor som eleven inte ska kunna svaret på och så blir denna generad och allt är frid och fröjd. Ofta att jag tolererar sån skit. Så när de gav mig deras lömskt kluriga frågor så svarade jag artigt på frågan och ställde en fråga tillbaka som de oftast inte kunde svara på, vilket slutade med att jag vann den här smått underhållande maktleken och kunde återgå till att leka spindelmannen.
Efter många, många timmar av gruppsamtal var det middag och tid för individuella samtal. Där fick jag mig ett par smällar på fingrarna för att jag inte har varit på något av de, frivilliga, AFS mötena och blev till och med kallad en dålig AFSare, där ser man. Jag trodde att jag, med ett termins betyg som är bättre än de flestas i Geneva och garanterat högts inom AFS, ett stort engagemang i skol sporter och nästan uteslutande bra omdöme, borde klassificeras som en medelmåttig AFSare åtminstone. Så tokigt det kan bli. När jag ändå är på ämnet, om du, mamma, får en rapport från AFS som säger att jag har det dåligt eller sämre hos familjen Crafts så kan du skita fullständig i det, för det är inte sant. Vi har våra misstankar på att det är något personligt mellan min kontaktperson och Tammy som är bakom denna rapport. De hade ett litet bråk som slutade med att hon slutade som min kontaktperson och jag håller på att få en ny, hehe.
Resten av den mötet gick mer eller mindre friktionsfritt men jag tror att jag har utmärkt mig själv som en svårhanterlig rebell, det var i alla fall det intrycket jag fick av ledarna. Vilket inte gör mig något eftersom jag är uppfostrad av min mor som är lika smidig som en 8-armad King Kong i New York och har gjort mig väldigt bekväm i oförutsägbara situationer, förhoppningsvis håller hon med mig, annars kan hon ju inte göra mycket eftersom jag är 18 år snart!!!!!!!!! WAAM WAM WAOM! Jag bara skojjade, mamma fin, jag månadspeng
Vi hade match mot Edgewood i torsdags, en match som skulle avgöra vem som vad NEC-titeln för sista året (NEC är vår serie) innan den lades ned. Det skulle betyda mycket för oss, speciellt seniorerna och coacherna om vi vann titeln, så det var en viktig match för oss. Så när jag kliver ut på mattan i min tajta, röda, spandex dräkt har jag allas ögon på mig, jag hade känt mig spyfärdig sen lunch och det blev inte bättre utav det här heller. Adrenalinet slog igång, jag hörde inget förutom mig egen andning, jag tittar på min motståndare, ser domaren i ögonvrån, hans mun rör sig men jag hör inget, han sätter visselpipan till munnen och helt plötsligt slits jag tillbaka till verkligheten, matchen är igång. Efter ett par smällar i pannan försvinner hörseln igen, all min koncentration är riktad mot min motståndare, vi cirkulerar varandra, känner av situationen, han håller ett ständigt avstånd från mig, är han rädd? Jag beslutade mig för att testa, attack, han backar. Med förnyad optimism fortsätter jag pressa, jag skjuter, duckar och efter första perioden hade jag, på något sätt lyckats ta ledningen. Andra perioden, jag gör min första lyckade fireman i en verkligmatch och jag följer upp med att sätta honom i en cradle, 5 poäng till mig. Vi kämpar, svettas, flåsar, han mer än jag. Jag kände helt plötsligt en sorts tacksamhet till coach Fritz, som låter oss springa med sandsäckar i evigheter på träningarna, jag var i mycket bättre from en den här killen. Från ett tredje persons perspektiv ser jag mig själv glida av honom till sidan, säkra min halvnelson, den är djup och den kommer göra ont, och sänka min axel i hans sida och trampa till dess att han ligger på rygg och domarens pipa tjuter och han ropar ”FALL!!”. Jag vann, på hemma plan, med drygt 100 personer i publiken, jag vann.
Efter matchen och alla gratulationer går jag in i omklädningsrummet och spyr i en papperskorg i 15 min, skulle inte ha ätit när jag redan mådde illa innan matchen.
Jag spenderade fredagen i min säng, hostandes, halvt febrig och med en otrolig nackspärr. Detta behandlade jag på bästa sätt, 7 avsnitt av Dexter, 2 bagels, clementiner och gröt, mums
Det var väll det som har hänt de senaste två veckorna, mer eller mindre.
30 januari
Hej hallå igen, 30de januari…4 dagar tills min födelsedag, 4 dagar tills jag är 18 år gammal, tills jag är myndig. En halv skrämmande tanke om man tittar tillbaka och ser alla idiotiska saker jag har gjort och antagligen kommer fortsätta göra. Jaja, inte mycket man kan göra åt saken, är väl bara att ta det som det kommer och se till att vara snabbare än den långsammaste personen på plats så ska det nog gå bra, haha.
Vi har börjat en ny termin i skolan nu, vilket egentligen inte gjorde så mycket skillnad för mig. Jag avslutade min matlagningsklass och slapp därmed världens mest irriterande lärare bara för att byta ut den mot en klass om hälsa med en mycket pedant och temperamentsfull lärare, vilket inte alls är en bra kombination. Han tror också att han är mer utav en vän än en lärare, vilket han är ibland, och att han inte vill göra det här till en jobbig klass och därmed undvika läxor. Men han har en ruggigt dålig vana av att ändra sig ett par gånger i veckan och han lägger ständig till regler och saker och gör en väldig stor röra av allt vilket är väldigt förvirrande för alla utom honom eftersom han alltid kan ändra sig så att han aldrig har fel. Han har snabbt dalat från en av mina favorit lärare till en av de värsta. Han är en trevlig person men han, enlig mig, för ung för att vara lärare. Han försöker vara både rolig vän och respekterad lärare vilket inte fungerar så han får ständiga utbrott då folk inte gör som han vill, vilket irriterar mig mer och mer. Vid dessa utbrott så säger han ständigt att han försöker vara av schysst lärare, lyssna på vad vi vill och en massa saker som for honom att låta som världens bästa lärare. Men han är precis som en regering, han gör inte vad han lovar och när han gör något är det inte tillräckligt och det slutar oftast med att allt blir sämre än vad det var innan. Han måste prioritera sin roll som lärare och sen vara rolig när han har det under kontroll kan han släppa lite på sin position, nu är blir det bara en major pain in the ass för alla inblandade. Oj, visste inte själv att jag hade så många åsikter om honom, ber om ursäkt för det lilla utbrottet.
Förra veckan var jag på det sista obligatoriska mötet med AFS, tror jag, och det var som väntat slöseri med tid. Jag kom dit vid 8 på morgonen, somnade på en soffa, vaknade då de visade oss vart vi skulle sova och jag somnade i min säng igen. Sen kom de och väckte mig?! Igen för att äta frukost, baah, efter det somnade jag igen i soffan. Vid 11 väckte de mig igen, den här gången var det för att vi skulle ha gruppsamtal, fet chans. Jag satt och underhöll mig med de mest primitiva lekarna du kan tänka dig, fia med knuff med 4 mynt, stirra snett upp till vänster om den som pratade med en äcklad min och min favorit, ligga på rygg i en våningssäng och gå med fötterna i taket och låtsas som om jag var spindelmannen. Hysteriskt kul.
Det tyckte tyvärr inte ledarna så de försökte alltid sätta dit mig, ni vet hur lärare är, när de ser att en elev inte lyssnar ställer de alltid kugg frågor som eleven inte ska kunna svaret på och så blir denna generad och allt är frid och fröjd. Ofta att jag tolererar sån skit. Så när de gav mig deras lömskt kluriga frågor så svarade jag artigt på frågan och ställde en fråga tillbaka som de oftast inte kunde svara på, vilket slutade med att jag vann den här smått underhållande maktleken och kunde återgå till att leka spindelmannen.
Efter många, många timmar av gruppsamtal var det middag och tid för individuella samtal. Där fick jag mig ett par smällar på fingrarna för att jag inte har varit på något av de, frivilliga, AFS mötena och blev till och med kallad en dålig AFSare, där ser man. Jag trodde att jag, med ett termins betyg som är bättre än de flestas i Geneva och garanterat högts inom AFS, ett stort engagemang i skol sporter och nästan uteslutande bra omdöme, borde klassificeras som en medelmåttig AFSare åtminstone. Så tokigt det kan bli. När jag ändå är på ämnet, om du, mamma, får en rapport från AFS som säger att jag har det dåligt eller sämre hos familjen Crafts så kan du skita fullständig i det, för det är inte sant. Vi har våra misstankar på att det är något personligt mellan min kontaktperson och Tammy som är bakom denna rapport. De hade ett litet bråk som slutade med att hon slutade som min kontaktperson och jag håller på att få en ny, hehe.
Resten av den mötet gick mer eller mindre friktionsfritt men jag tror att jag har utmärkt mig själv som en svårhanterlig rebell, det var i alla fall det intrycket jag fick av ledarna. Vilket inte gör mig något eftersom jag är uppfostrad av min mor som är lika smidig som en 8-armad King Kong i New York och har gjort mig väldigt bekväm i oförutsägbara situationer, förhoppningsvis håller hon med mig, annars kan hon ju inte göra mycket eftersom jag är 18 år snart!!!!!!!!! WAAM WAM WAOM! Jag bara skojjade, mamma fin, jag månadspeng
Vi hade match mot Edgewood i torsdags, en match som skulle avgöra vem som vad NEC-titeln för sista året (NEC är vår serie) innan den lades ned. Det skulle betyda mycket för oss, speciellt seniorerna och coacherna om vi vann titeln, så det var en viktig match för oss. Så när jag kliver ut på mattan i min tajta, röda, spandex dräkt har jag allas ögon på mig, jag hade känt mig spyfärdig sen lunch och det blev inte bättre utav det här heller. Adrenalinet slog igång, jag hörde inget förutom mig egen andning, jag tittar på min motståndare, ser domaren i ögonvrån, hans mun rör sig men jag hör inget, han sätter visselpipan till munnen och helt plötsligt slits jag tillbaka till verkligheten, matchen är igång. Efter ett par smällar i pannan försvinner hörseln igen, all min koncentration är riktad mot min motståndare, vi cirkulerar varandra, känner av situationen, han håller ett ständigt avstånd från mig, är han rädd? Jag beslutade mig för att testa, attack, han backar. Med förnyad optimism fortsätter jag pressa, jag skjuter, duckar och efter första perioden hade jag, på något sätt lyckats ta ledningen. Andra perioden, jag gör min första lyckade fireman i en verkligmatch och jag följer upp med att sätta honom i en cradle, 5 poäng till mig. Vi kämpar, svettas, flåsar, han mer än jag. Jag kände helt plötsligt en sorts tacksamhet till coach Fritz, som låter oss springa med sandsäckar i evigheter på träningarna, jag var i mycket bättre from en den här killen. Från ett tredje persons perspektiv ser jag mig själv glida av honom till sidan, säkra min halvnelson, den är djup och den kommer göra ont, och sänka min axel i hans sida och trampa till dess att han ligger på rygg och domarens pipa tjuter och han ropar ”FALL!!”. Jag vann, på hemma plan, med drygt 100 personer i publiken, jag vann.
Efter matchen och alla gratulationer går jag in i omklädningsrummet och spyr i en papperskorg i 15 min, skulle inte ha ätit när jag redan mådde illa innan matchen.
Jag spenderade fredagen i min säng, hostandes, halvt febrig och med en otrolig nackspärr. Detta behandlade jag på bästa sätt, 7 avsnitt av Dexter, 2 bagels, clementiner och gröt, mums
Det var väll det som har hänt de senaste två veckorna, mer eller mindre. Vi vann förövrigt matchen och där med serien, det vad en tuff match dock, så vi var tvingade att brottas hårt för att vinna.
Tills nästa gång
// Joacim ”The Swede”
Tills nästa gång
// Joacim ”The Swede”
onsdag 14 januari 2009
Hejsan hoppas så det kan gå.
Det blev något fel när jag la upp det förra inlägget så om det är nått som verkar konstigt så skyller jag allt på det. Bara så att ni vet :)
Jullov
Åter igen så har jag fått klagomål om att jag inte har uppdaterat min blogg tillräckligt, den här gången via brev från Barcelona, jupp jag har gått internationellt nu^^ Jag har börjat fundera på om det verkligen är så att så många personer från så många lika håll har bett mig att uppdatera oftare eller om det egentligen bara är mamma under falska alias. Det skulle inte förvåna mig om det kommer krypa fram senare, för sanningen kommer alltid fram förr eller senare. Oj oj, nu var jag fyndig, slänger in lite visdomsord mitt i allt, rör om i gryta lite på skoj lixom, helt otroligt, jag är nästan rädd att fortsätta skriva för man vet ju aldrig vad som kommer hända. Jag kan ha gått över gränsen just där men jag är för tillfället döv för alla bög/ feminin kommentarer som kan tänkas dyka upp.
Så jag sa att jag skulle ta julen ledigt från bloggande och jag har lyckats sträcka på den tiden lite längre än vad jag först hade tänkt mig. Men det är nog mest för att det inte har varit så mycket att skriva om. Vi hade två veckor ledigt från skolan, vilket var otroligt skönt, men eftersom jag hade träning varje dag så spenderade jag närmare 3 timmar om dagen i skolan ändå så det kändes inte riktigt som ett ordentligt jul lov. Det kan ju också bero på att vi inte hade något julbord, ingen jul mat, inget godis, inget jul-svull, inte mycket jul kan tyckas. Trots det lyckades jag gå upp 5 lbs i vad jag misstänker är allt annat än muskler -ledsen min-. Det ledde till 2 hårda veckor att försöka komma i form igen, jag misslyckades grovt den första veckan men efter lite disciplin i kylskåpet så har jag lyckats gå ned 7 lbs (efter träning) sen i söndags (stolt).
Annat roligtheter som har hänt, förutom att jag just hittat på ett nytt ord, är att jag fyller 18 om 20 dagar!! Woho! 18 år, 18 vintrar, inte illa om jag får säga det själv. Jag vet inte riktigt vad jag vill ha i födelsedagspresent… det enda jag kan komma på egentligen är väll kläder och pengar. Jag måste dock erkänna att jag har klurat på om jag vill skaffa en tatuering, jag vet inte vart eller vad än men som sagt, jag har klurat på det. Ni får gärna komma med förslag om ni har några :D Brottnings säsongen är snart över så det betyder att jag kan äta vad jag vill igen, yey, fast jag ska försöka att ta det lugnt så jag inte spårar ut vikt mässigt. Om jag har förstått det rätt så kommer jag har ungefär 2 månader mellan brottningen och friidrotten och då kommer jag att försöka lyfta 2 gånger om dagen och äta massor och punda protein, så att jag förhoppningsvis få lite muskler så att folk slutar reta mig för att jag är så liten här borta L Sen har jag även gått med i en tävling med Keri (värd syster) och hennes pojkvän Ryan om vem som först ror hem ett sex-pack så det ska bli spännande att se om någon av oss lyckas.
Jag har även fått mina brottnigs resultat, jag står starkt och stadigt med ett 3-20 resultat. Det kanske inte låter så väldigt imponerande för er men jag kan ju då informera er om att det betyder att jag har brottas mot 23 svettiga pojkar i trikåer vars största nöje är att mosa mitt ansikte mot golvet och böja mig i alla möjliga och omöjliga sätt som de kan komma på. Så ni kan ju försöka göra det varje dag i 3 månader och sen komma med ett 3-20 resultat utan några (uppenbart) brutna ben. Så det så!
Jag tror att det var allt jag har att berätta för tillfället, jag ska försöka att uppdatera bloggen lite oftare men jag lovar inget, PAOW!
PS. jag rekommenderar följande filmer: Step brothers, pineapple express, Anchorman, Super tropers, My best friends girl,
Artister: Lill wayne, 3OH!3, Afasi och Filthy
söndag 21 december 2008
Columbus
Som ni ser så har jag skaffat en ny blogg, för att den andra utan någon som helst anledning kraschade och inte vill fungera längre alls. Jag har lagt upp alla gamla inlägg från den andra bloggen där också, såg så ensamt ut utan dem^^
En snabb uppdatering, Jag åkte iväg till Columbus för turneringen, förlorade alla mina matcher och kan möjligen ha spräckta revben, så känns det i alla fall. Trots det var det riktligt kul och jag ångrar inte alls att jag blev tvingad att åka dit. Vi spenderade en natt ett hotell, vi käkade pizza och spelade football i bubbelpoolen och var allmänt bröliga. Eftersom vi alla har ändrat våra matvanor ganska radikalt för att gå ned i vikt beställde vi allt för mycket pizza och åt allt för mycket. Jag trodde min mage skulle explodera när jag gick och la mig. Inge mer pizza för min del på ett bra tag. Vi kom i alla fall 3a i hela turneringen och vann tungvikts klassen och hade ett par silver och brons också, med andra ord en lyckad tävling.
Bussresan hem tog nästan 4 timmar, det var otroligt långt och de amerikanska skol bussarna är inte bekväma alls. Trots det så gick tiden ganska snabbt så vår egen Clown Jack Ruff var ombord och underhöll oss alla. Det var så pass kul att det på något sätt kändes tråkigt att gå av bussen när vi väll kom fram vid 11 på kvällen.
Dagen efter så åkte ett gäng av brottar killarna, inklusive mig, till Edinsboro för att kolla på collage brottning. Det var rätt koolt att se de mindre killarna brottas för de var otroligt snabba och tekniska. När jag säger mindre killar menar jag de som brottades i viktklasser under 160 pounds-klassen. Efter 160 klassen så blev de för stora och de hände inte så mycket. På vägen hem stannade vi på Subway, som för övrigt är otroligt gott, och Jack Ruff slog till med några stor artade skämt som fick alla att vrida sig i skratt. En kille, som uträttade sina naturliga behov, hörde skämtet och skrattade så mycket att han missade toan och pissade ned hela rummet. Vi sprang asgarvande ut mot bilarna och satte kurs hem.
Nu är det jullov och det är väldigt skönt att inte ha någon skola i två veckor, vi har tyvärr inte lov från brottningen utan har träning varje dag och 2 eller 3 turneringar under lovet, Jippie. Mina revben skulle verkligen behöva ett 2 veckors uppehöll från brottnigen.
Jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år då jag tar ledigt från bloggandet över julen!
En snabb uppdatering, Jag åkte iväg till Columbus för turneringen, förlorade alla mina matcher och kan möjligen ha spräckta revben, så känns det i alla fall. Trots det var det riktligt kul och jag ångrar inte alls att jag blev tvingad att åka dit. Vi spenderade en natt ett hotell, vi käkade pizza och spelade football i bubbelpoolen och var allmänt bröliga. Eftersom vi alla har ändrat våra matvanor ganska radikalt för att gå ned i vikt beställde vi allt för mycket pizza och åt allt för mycket. Jag trodde min mage skulle explodera när jag gick och la mig. Inge mer pizza för min del på ett bra tag. Vi kom i alla fall 3a i hela turneringen och vann tungvikts klassen och hade ett par silver och brons också, med andra ord en lyckad tävling.
Bussresan hem tog nästan 4 timmar, det var otroligt långt och de amerikanska skol bussarna är inte bekväma alls. Trots det så gick tiden ganska snabbt så vår egen Clown Jack Ruff var ombord och underhöll oss alla. Det var så pass kul att det på något sätt kändes tråkigt att gå av bussen när vi väll kom fram vid 11 på kvällen.
Dagen efter så åkte ett gäng av brottar killarna, inklusive mig, till Edinsboro för att kolla på collage brottning. Det var rätt koolt att se de mindre killarna brottas för de var otroligt snabba och tekniska. När jag säger mindre killar menar jag de som brottades i viktklasser under 160 pounds-klassen. Efter 160 klassen så blev de för stora och de hände inte så mycket. På vägen hem stannade vi på Subway, som för övrigt är otroligt gott, och Jack Ruff slog till med några stor artade skämt som fick alla att vrida sig i skratt. En kille, som uträttade sina naturliga behov, hörde skämtet och skrattade så mycket att han missade toan och pissade ned hela rummet. Vi sprang asgarvande ut mot bilarna och satte kurs hem.
Nu är det jullov och det är väldigt skönt att inte ha någon skola i två veckor, vi har tyvärr inte lov från brottningen utan har träning varje dag och 2 eller 3 turneringar under lovet, Jippie. Mina revben skulle verkligen behöva ett 2 veckors uppehöll från brottnigen.
Jag önskar er alla en god jul och ett gott nytt år då jag tar ledigt från bloggandet över julen!
Thanksgiving
11 December
För 2 veckor sen så var det thanksgiving, vilket resulterade i att vi bara hade en 3 dagars vecka i skolan, jippie :D men som vår coach sa, ” wrestling don’t have breaks” så vi brottas varje dag förutom söndagar, även om det är lov. Jag pratade tidigare om min arm som är på bättringsvägen men jag känner fortfarande av den, speciellt efter matcher då folk hamrar på den hela tiden. Jag har också fått, vad jag tror, ett stort blåmärke som täcker större delen av min bröstkorg för den är väldigt öm hela tiden, tyvärr ser man ingenting så jag får ingen sympati från någon.
Den 28 November, en väldigt speciell dag för många här i Geneva, inte minst mig. Brottnings pre-view mot East lake north. Första matchen för säsongen, alla var super taggade, min första match någonsin, jag jättenervös. Jag har nog aldrig varit så nervös förut i hela mitt liv, för i allt annat som jag har gjort där jag har känt mig nervös har strukturen av mitt ansikte aldrig varit i fara, fören nu. Jag minns hur allting gick väldigt långsamt de sista 5 minuterna, jag försökte värma upp men hade stora problem att röra mig och jag ville inte lämna, min för stunden bästa vän, papperskorgen ur sikte. Så var det dags, jag står där i min röda spandex dräkt, den sitter snor tajt över mina ben, och jag är rätt säker på att alla kunde se det mesta som fanns under den också. Men jag hade värre saker att oroa mig för, en 165 pound, finnig illaluktande varelse i en urfjantig svart spandex dräkt, precis som jag alltså, fan där rök min självkänsla också. Vi skakar hand och allt blir suddigt, snurrig det känns som om jag står i mitten av en ö ute på ett hav helt ensam – domarens visselpipa fick mig att börja röra på mig, men i huvudet var jag fortfarande ensam på min ö, 1 minut och 30 senare var det över. Vad…”you pinned the guy!!” hände… ”You won!” jag? Helt otrolig jag vann min första brottningsmatch! Jag var så glad! Jag gick på moln hela dagen, kände oövervinnlig, jag var Rocky, jag var Rambo, jag var alla Sylvester Stallone karaktärer som finns.
Sen dess har jag brottas ytterligare 7 gånger, jag har förlorat i första ronden 4 av dem, gått alla 3 perioder 2 gånger och vunnit 0. En liten verklighets kontroll. Som de säger här, ”I’ve got my shit rocked, my sallad tossed and been raped” Det är inte lätt att vara mig just nu. Jag har aldrig varit i sådan konstant smärta som jag har varit sen jag bärjade brottningen. Först har vi 2,5 timmes träning varje dag, vilket i sig tar död på vem som helst. Sen går hela träningen ut på att sätta motståndaren i sådana obehagliga positioner att han ger upp, detta görs genom att ligga på honom, dra i hans armar och ben, klämma hans huvud, trycka hans huvud i mattan, armlås, benlås. Helt enkelt slita, dra och trycka på allt man kommer åt. Och självklart måste vi träna på detta, så halva träningen ligger man på rygg och vrider sig i smärta, och andra halvan ligger man på någon och för honom att vrida sig. Ganska logiskt, men vad man inte får veta innan man börjar är att det gör minst lika ont att göra allt detta som det gör att bli utsätt för det, vilket betyder att våra träningar är 2,5 timme utan smärta. Sen har vi matcherna, äntligen trodde jag, tre 2 minuters ronder, enkelt. En badminton match kan ju ta hur lång tid som helst men inte här, hehe lycka. Fel fel fel. De som tror att man är trött efter en 3-set match i badminton har fel, det är inte trötthet, flås kanske men inte trötthet. Efter den första perioden i en match har du blodsmak i munnen, lungor som är på väg upp genom halsen, ditt ansikte bultar antingen från att ha varit pressat mot mattan eller motståndarens händer, hela din kropp har mjölksyra, du kan känna varenda muskel i hela kroppen, även de som du inte visste fanns. Efter andra perioden överväger du seriöst att ge upp bara för att få vila, benen skakar så våldsamt att det är svårt att så och andningen är det inte frågan om, här äts det luft. Om ni har sett en riktigt trött människa någon gång så förstår ni nog vad jag menar, de använder hela kroppen för att andas och det ser ut som om de försöker äta luften. Efter tredje perioden har du inte längre någon vilja att leva, oftast blöder du någonstans, större delen av din kropp har slutat fungera som den ska och du går som om du vore helt plakat mot närmaste stol och ber genast om en eller flera is påsar att försöka lindra smärtan med. Så var det i alla fall för mig.
Sen måste ni komma ihåg att allt detta sker medan de flesta försöker gå ned i vikt, vilket betyder att vi äter och dricker väldigt lite eller inte alls. Det gör att smärtan gör så mycket ondare, både fysiskt och psykiskt. Folk får flippar, slänger stolar och gråter efter förluster. Vi hade en kille som fick en panik attack under träningen igår, han kollapsade och började skaka okontrollerat. Så det är inte en lättsam sport det här, det är sant vad de säger; ”Wrestling does not only build character, it eliminates the weak”
Jag har själv känt av det, inget så allvarligt som panik attacker men jag känner mig svag, jag somnar direkt efter skolan och sover dåligt, oroligt och är väldigt lätt stött. Som mamma kanske minns har jag visat det förut i diverse skolprojekt genom åren men det var ett tag sen nu. Jag har beslutat mig för att sluta med min morgon träning i hopp om att få mer energi och koncentrera mig mer på brottningen.
När ni läser detta tänker ni säker, ”vad håller han på med? Varför fortsätter han med den där sporten om allt är så förskräckligt?” jag tänker det själv varje dag. Men även om det verkar konstigt är det hela väldigt kul och lärorikt, förhoppningsvis klarar jag mig igenom hela säsongen och kommer ut som en lite starkare person, fysiskt och psykiskt.
Nu i helgen ska jag brottas igen, det kommer helt klart att vara de värsta matcherna i mitt liv. Jag har tidigare brottats i 152 pounds klassen, i B-laget och har förlorat så gott som alla matcher. I helgen ska jag brottas i 160 pounds klassen med A-laget, det betyder att jag ska brottas ytterligare 8 pounds av muskler, mot personer som brottats i flera år och säkert kan döda mig på många olika sätt. Mitt personliga mål för helgen är att klara mig igenom första perioden minst 1 gång, vi får se hur det går :P
Då jag känner mig väldigt vis idag så tänkte jag avsluta med ett par visdomsord som ska få er att stanna upp i er vardag, tänka på era liv och utvecklas till en bättre person. Eller få er att ladda hagelbössan och ta nästa flyg till Ohio för att befria världen från ytterligare en idiot med en blogg.
”Everyone comes to the point where he stands at a crossroad, one road easy and one hard. Neither one is right or wrong, just different. The choices we make at these crossroads determine what kind of person we are and will become. If you do it the hard way it might not be easy or fun all the time but what you gain from it is well worth the sacrifice. That is how you grow as a person. If you chose to do only what is easy you will, one day, find that wherever you turn there is nothing but the backs of the people you knew, as they succeed you in life. You can not consistently perform in a manner that is inconsistent with the way you want to live and be seen.”
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)