NEC Champions

30 januari
Hej hallå igen, 30de januari…4 dagar tills min födelsedag, 4 dagar tills jag är 18 år gammal, tills jag är myndig. En halv skrämmande tanke om man tittar tillbaka och ser alla idiotiska saker jag har gjort och antagligen kommer fortsätta göra. Jaja, inte mycket man kan göra åt saken, är väl bara att ta det som det kommer och se till att vara snabbare än den långsammaste personen på plats så ska det nog gå bra, haha.

Vi har börjat en ny termin i skolan nu, vilket egentligen inte gjorde så mycket skillnad för mig. Jag avslutade min matlagningsklass och slapp därmed världens mest irriterande lärare bara för att byta ut den mot en klass om hälsa med en mycket pedant och temperamentsfull lärare, vilket inte alls är en bra kombination. Han tror också att han är mer utav en vän än en lärare, vilket han är ibland, och att han inte vill göra det här till en jobbig klass och därmed undvika läxor. Men han har en ruggigt dålig vana av att ändra sig ett par gånger i veckan och han lägger ständig till regler och saker och gör en väldig stor röra av allt vilket är väldigt förvirrande för alla utom honom eftersom han alltid kan ändra sig så att han aldrig har fel. Han har snabbt dalat från en av mina favorit lärare till en av de värsta. Han är en trevlig person men han, enlig mig, för ung för att vara lärare. Han försöker vara både rolig vän och respekterad lärare vilket inte fungerar så han får ständiga utbrott då folk inte gör som han vill, vilket irriterar mig mer och mer. Vid dessa utbrott så säger han ständigt att han försöker vara av schysst lärare, lyssna på vad vi vill och en massa saker som for honom att låta som världens bästa lärare. Men han är precis som en regering, han gör inte vad han lovar och när han gör något är det inte tillräckligt och det slutar oftast med att allt blir sämre än vad det var innan. Han måste prioritera sin roll som lärare och sen vara rolig när han har det under kontroll kan han släppa lite på sin position, nu är blir det bara en major pain in the ass för alla inblandade. Oj, visste inte själv att jag hade så många åsikter om honom, ber om ursäkt för det lilla utbrottet.

Förra veckan var jag på det sista obligatoriska mötet med AFS, tror jag, och det var som väntat slöseri med tid. Jag kom dit vid 8 på morgonen, somnade på en soffa, vaknade då de visade oss vart vi skulle sova och jag somnade i min säng igen. Sen kom de och väckte mig?! Igen för att äta frukost, baah, efter det somnade jag igen i soffan. Vid 11 väckte de mig igen, den här gången var det för att vi skulle ha gruppsamtal, fet chans. Jag satt och underhöll mig med de mest primitiva lekarna du kan tänka dig, fia med knuff med 4 mynt, stirra snett upp till vänster om den som pratade med en äcklad min och min favorit, ligga på rygg i en våningssäng och gå med fötterna i taket och låtsas som om jag var spindelmannen. Hysteriskt kul.
Det tyckte tyvärr inte ledarna så de försökte alltid sätta dit mig, ni vet hur lärare är, när de ser att en elev inte lyssnar ställer de alltid kugg frågor som eleven inte ska kunna svaret på och så blir denna generad och allt är frid och fröjd. Ofta att jag tolererar sån skit. Så när de gav mig deras lömskt kluriga frågor så svarade jag artigt på frågan och ställde en fråga tillbaka som de oftast inte kunde svara på, vilket slutade med att jag vann den här smått underhållande maktleken och kunde återgå till att leka spindelmannen.

Efter många, många timmar av gruppsamtal var det middag och tid för individuella samtal. Där fick jag mig ett par smällar på fingrarna för att jag inte har varit på något av de, frivilliga, AFS mötena och blev till och med kallad en dålig AFSare, där ser man. Jag trodde att jag, med ett termins betyg som är bättre än de flestas i Geneva och garanterat högts inom AFS, ett stort engagemang i skol sporter och nästan uteslutande bra omdöme, borde klassificeras som en medelmåttig AFSare åtminstone. Så tokigt det kan bli. När jag ändå är på ämnet, om du, mamma, får en rapport från AFS som säger att jag har det dåligt eller sämre hos familjen Crafts så kan du skita fullständig i det, för det är inte sant. Vi har våra misstankar på att det är något personligt mellan min kontaktperson och Tammy som är bakom denna rapport. De hade ett litet bråk som slutade med att hon slutade som min kontaktperson och jag håller på att få en ny, hehe.

Resten av den mötet gick mer eller mindre friktionsfritt men jag tror att jag har utmärkt mig själv som en svårhanterlig rebell, det var i alla fall det intrycket jag fick av ledarna. Vilket inte gör mig något eftersom jag är uppfostrad av min mor som är lika smidig som en 8-armad King Kong i New York och har gjort mig väldigt bekväm i oförutsägbara situationer, förhoppningsvis håller hon med mig, annars kan hon ju inte göra mycket eftersom jag är 18 år snart!!!!!!!!! WAAM WAM WAOM! Jag bara skojjade, mamma fin, jag månadspeng 

Vi hade match mot Edgewood i torsdags, en match som skulle avgöra vem som vad NEC-titeln för sista året (NEC är vår serie) innan den lades ned. Det skulle betyda mycket för oss, speciellt seniorerna och coacherna om vi vann titeln, så det var en viktig match för oss. Så när jag kliver ut på mattan i min tajta, röda, spandex dräkt har jag allas ögon på mig, jag hade känt mig spyfärdig sen lunch och det blev inte bättre utav det här heller. Adrenalinet slog igång, jag hörde inget förutom mig egen andning, jag tittar på min motståndare, ser domaren i ögonvrån, hans mun rör sig men jag hör inget, han sätter visselpipan till munnen och helt plötsligt slits jag tillbaka till verkligheten, matchen är igång. Efter ett par smällar i pannan försvinner hörseln igen, all min koncentration är riktad mot min motståndare, vi cirkulerar varandra, känner av situationen, han håller ett ständigt avstånd från mig, är han rädd? Jag beslutade mig för att testa, attack, han backar. Med förnyad optimism fortsätter jag pressa, jag skjuter, duckar och efter första perioden hade jag, på något sätt lyckats ta ledningen. Andra perioden, jag gör min första lyckade fireman i en verkligmatch och jag följer upp med att sätta honom i en cradle, 5 poäng till mig. Vi kämpar, svettas, flåsar, han mer än jag. Jag kände helt plötsligt en sorts tacksamhet till coach Fritz, som låter oss springa med sandsäckar i evigheter på träningarna, jag var i mycket bättre from en den här killen. Från ett tredje persons perspektiv ser jag mig själv glida av honom till sidan, säkra min halvnelson, den är djup och den kommer göra ont, och sänka min axel i hans sida och trampa till dess att han ligger på rygg och domarens pipa tjuter och han ropar ”FALL!!”. Jag vann, på hemma plan, med drygt 100 personer i publiken, jag vann.

Efter matchen och alla gratulationer går jag in i omklädningsrummet och spyr i en papperskorg i 15 min, skulle inte ha ätit när jag redan mådde illa innan matchen.
Jag spenderade fredagen i min säng, hostandes, halvt febrig och med en otrolig nackspärr. Detta behandlade jag på bästa sätt, 7 avsnitt av Dexter, 2 bagels, clementiner och gröt, mums 

Det var väll det som har hänt de senaste två veckorna, mer eller mindre.
30 januari
Hej hallå igen, 30de januari…4 dagar tills min födelsedag, 4 dagar tills jag är 18 år gammal, tills jag är myndig. En halv skrämmande tanke om man tittar tillbaka och ser alla idiotiska saker jag har gjort och antagligen kommer fortsätta göra. Jaja, inte mycket man kan göra åt saken, är väl bara att ta det som det kommer och se till att vara snabbare än den långsammaste personen på plats så ska det nog gå bra, haha.
Vi har börjat en ny termin i skolan nu, vilket egentligen inte gjorde så mycket skillnad för mig. Jag avslutade min matlagningsklass och slapp därmed världens mest irriterande lärare bara för att byta ut den mot en klass om hälsa med en mycket pedant och temperamentsfull lärare, vilket inte alls är en bra kombination. Han tror också att han är mer utav en vän än en lärare, vilket han är ibland, och att han inte vill göra det här till en jobbig klass och därmed undvika läxor. Men han har en ruggigt dålig vana av att ändra sig ett par gånger i veckan och han lägger ständig till regler och saker och gör en väldig stor röra av allt vilket är väldigt förvirrande för alla utom honom eftersom han alltid kan ändra sig så att han aldrig har fel. Han har snabbt dalat från en av mina favorit lärare till en av de värsta. Han är en trevlig person men han, enlig mig, för ung för att vara lärare. Han försöker vara både rolig vän och respekterad lärare vilket inte fungerar så han får ständiga utbrott då folk inte gör som han vill, vilket irriterar mig mer och mer. Vid dessa utbrott så säger han ständigt att han försöker vara av schysst lärare, lyssna på vad vi vill och en massa saker som for honom att låta som världens bästa lärare. Men han är precis som en regering, han gör inte vad han lovar och när han gör något är det inte tillräckligt och det slutar oftast med att allt blir sämre än vad det var innan. Han måste prioritera sin roll som lärare och sen vara rolig när han har det under kontroll kan han släppa lite på sin position, nu är blir det bara en major pain in the ass för alla inblandade. Oj, visste inte själv att jag hade så många åsikter om honom, ber om ursäkt för det lilla utbrottet.
Förra veckan var jag på det sista obligatoriska mötet med AFS, tror jag, och det var som väntat slöseri med tid. Jag kom dit vid 8 på morgonen, somnade på en soffa, vaknade då de visade oss vart vi skulle sova och jag somnade i min säng igen. Sen kom de och väckte mig?! Igen för att äta frukost, baah, efter det somnade jag igen i soffan. Vid 11 väckte de mig igen, den här gången var det för att vi skulle ha gruppsamtal, fet chans. Jag satt och underhöll mig med de mest primitiva lekarna du kan tänka dig, fia med knuff med 4 mynt, stirra snett upp till vänster om den som pratade med en äcklad min och min favorit, ligga på rygg i en våningssäng och gå med fötterna i taket och låtsas som om jag var spindelmannen. Hysteriskt kul.
Det tyckte tyvärr inte ledarna så de försökte alltid sätta dit mig, ni vet hur lärare är, när de ser att en elev inte lyssnar ställer de alltid kugg frågor som eleven inte ska kunna svaret på och så blir denna generad och allt är frid och fröjd. Ofta att jag tolererar sån skit. Så när de gav mig deras lömskt kluriga frågor så svarade jag artigt på frågan och ställde en fråga tillbaka som de oftast inte kunde svara på, vilket slutade med att jag vann den här smått underhållande maktleken och kunde återgå till att leka spindelmannen.
Efter många, många timmar av gruppsamtal var det middag och tid för individuella samtal. Där fick jag mig ett par smällar på fingrarna för att jag inte har varit på något av de, frivilliga, AFS mötena och blev till och med kallad en dålig AFSare, där ser man. Jag trodde att jag, med ett termins betyg som är bättre än de flestas i Geneva och garanterat högts inom AFS, ett stort engagemang i skol sporter och nästan uteslutande bra omdöme, borde klassificeras som en medelmåttig AFSare åtminstone. Så tokigt det kan bli. När jag ändå är på ämnet, om du, mamma, får en rapport från AFS som säger att jag har det dåligt eller sämre hos familjen Crafts så kan du skita fullständig i det, för det är inte sant. Vi har våra misstankar på att det är något personligt mellan min kontaktperson och Tammy som är bakom denna rapport. De hade ett litet bråk som slutade med att hon slutade som min kontaktperson och jag håller på att få en ny, hehe.
Resten av den mötet gick mer eller mindre friktionsfritt men jag tror att jag har utmärkt mig själv som en svårhanterlig rebell, det var i alla fall det intrycket jag fick av ledarna. Vilket inte gör mig något eftersom jag är uppfostrad av min mor som är lika smidig som en 8-armad King Kong i New York och har gjort mig väldigt bekväm i oförutsägbara situationer, förhoppningsvis håller hon med mig, annars kan hon ju inte göra mycket eftersom jag är 18 år snart!!!!!!!!! WAAM WAM WAOM! Jag bara skojjade, mamma fin, jag månadspeng 
Vi hade match mot Edgewood i torsdags, en match som skulle avgöra vem som vad NEC-titeln för sista året (NEC är vår serie) innan den lades ned. Det skulle betyda mycket för oss, speciellt seniorerna och coacherna om vi vann titeln, så det var en viktig match för oss. Så när jag kliver ut på mattan i min tajta, röda, spandex dräkt har jag allas ögon på mig, jag hade känt mig spyfärdig sen lunch och det blev inte bättre utav det här heller. Adrenalinet slog igång, jag hörde inget förutom mig egen andning, jag tittar på min motståndare, ser domaren i ögonvrån, hans mun rör sig men jag hör inget, han sätter visselpipan till munnen och helt plötsligt slits jag tillbaka till verkligheten, matchen är igång. Efter ett par smällar i pannan försvinner hörseln igen, all min koncentration är riktad mot min motståndare, vi cirkulerar varandra, känner av situationen, han håller ett ständigt avstånd från mig, är han rädd? Jag beslutade mig för att testa, attack, han backar. Med förnyad optimism fortsätter jag pressa, jag skjuter, duckar och efter första perioden hade jag, på något sätt lyckats ta ledningen. Andra perioden, jag gör min första lyckade fireman i en verkligmatch och jag följer upp med att sätta honom i en cradle, 5 poäng till mig. Vi kämpar, svettas, flåsar, han mer än jag. Jag kände helt plötsligt en sorts tacksamhet till coach Fritz, som låter oss springa med sandsäckar i evigheter på träningarna, jag var i mycket bättre from en den här killen. Från ett tredje persons perspektiv ser jag mig själv glida av honom till sidan, säkra min halvnelson, den är djup och den kommer göra ont, och sänka min axel i hans sida och trampa till dess att han ligger på rygg och domarens pipa tjuter och han ropar ”FALL!!”. Jag vann, på hemma plan, med drygt 100 personer i publiken, jag vann.
Efter matchen och alla gratulationer går jag in i omklädningsrummet och spyr i en papperskorg i 15 min, skulle inte ha ätit när jag redan mådde illa innan matchen.
Jag spenderade fredagen i min säng, hostandes, halvt febrig och med en otrolig nackspärr. Detta behandlade jag på bästa sätt, 7 avsnitt av Dexter, 2 bagels, clementiner och gröt, mums 

Det var väll det som har hänt de senaste två veckorna, mer eller mindre. Vi vann förövrigt matchen och där med serien, det vad en tuff match dock, så vi var tvingade att brottas hårt för att vinna.

Tills nästa gång

// Joacim ”The Swede”

Tills nästa gång

// Joacim ”The Swede”